20 mars 2016

Forsätter med många järn

Att ständigt vara igång kan vara ett omedvetet sätt att tränga bort sina känslor. Problemet är att det inte BARA går att välja bort de negativa känslorna. Om jag bedövar det negativa bedövar jag också det positiva känslorna. När jag bedövar mina känslor med att ständigt köra på i 190 km/h finns det risk för att en känsla av tomhet uppstår. 

Kan "jag väljer att vara lycklig" positivt tänkande hjälpa? 
Jag har alltid förespråkat positivt tänkande men jag har tänkt om lite...vi måste inte vara så himla lyckliga hela tiden. Det är ok att inte vara det.

Jag tror inte på positivt tänkande på det sättet att ignorera negativa tankar och upplevelser. Jag tror att de negativa tankarna och känslorna är lika naturliga som de positiva (hur skulle vi annars förstå vad vi upplevde?). En negativ känsla är inte i sig farlig. Den är en känsla, varken mer eller mindre. Men en obehaglig känsla kan få vem som helst att komma ur balans och få stresspåslag. 

Negativa känslor kan få oss att försöka fly från dem (och då tycks de ha större kontroll över oss) eller agera på ett sätt som vi med lite perspektiv varken förstår eller kan stå för. 

Men vad händer om vi istället för att fly börjar betrakta känslan, liksom utifrån? 
Vad händer om vi välkomnar den och studerar den utan att agera på den? Att det får vara helt okej att den finns här just nu. Det handlar om att lära sig förhålla sig till det positiva och negativa. Att inte agera utifrån det negativa.

Att bemöta mina känslor här och nu kan vara riktigt jobbigt. Men att inte göra det kan göra att jag mår dåligt längre fram.

Vad händer om jag tillåter mig själv vara stilla utan att mata mina sinnen med Facebookflöden, träning, socialt umgänge, TV, Instagram, musik eller kanske viktigast av allt - att inte aktivt delta i min egen snurrande tankeström.

Så, vad händer om jag stannar upp och låter mitt fokus vara vad jag tänker och känner.

               stanna upp...

I dag (läs igår!) skulle jag tränat en timme på gymmet med en vän. Jag blev så trött när mannen, sonen och jag storhandlat och sen var ute i trädgården. Jag smet in och la mig under min blåa filt på soffan och sov middag i 1,5 timme. Jag somnade så gott medan jag hörde mannen greja i förrådet ute och sonen lekte med lego på en filt i solen.

När jag vaknade låg jag och funderade på det här med att "bara vara". Jag ska bli bättre på det... Jag tror min mage mår bättre då och jag med.

#blogg100

1 kommentar:

  1. Åh så bra skrivet! Känslor som jag också har just nu i mitt liv! Tack för att du sätter ord på det ❤️

    SvaraRadera