29 mars 2016

5 år sen Linda lämnade oss

Det är nu 5 år sedan Linda förlorade kampen mot bröstcancern och lämnade oss. Adam, William och Erik får växa upp utan mamma, en man utan sin fru, en mamma och pappa utan sin dotter, syskon utan sin syster....och vi vänner utan den bästa vän man kan ha.

Här är Linda omgiven av vänner morgonen efter hon vann "Årets hjältemamma" på hotellet i Stockholm:


Linda, det är så mycket jag vill berätta för dig. 

Det har hänt så mycket här på jorden  som du missar, saker jag ville delat med dig....jag har vuxna barn nu och jag har blivit smal. Tänk så du hade glatt dig med mig att jag inte har ont i knäna längre. Dina pojkar är stora...men det ser du från himlen såklart. Men de behövde dig här :( och din familj och vi dina vänner. 

Vi saknar ditt smittande skratt, din omtänksamhet och ditt fantastiska fotgraferande. 

Alltid älskad och saknad.

-------
Jag gick in och skänkte 50 kr till Lindas insamling idag. Så lite, men om vi är många som gör det så gör det skillnad. 

SMS:a BESEGRA 2219 till 72988 för att skänka 50 kr till insamlingen.

Linda startade insamlingen och den är uppe i 157 000 kr!

Till insamlingen
-------

Nu, efter 5 år, kan jag tänka på Linda utan att tårarna trillar...det blir bara blött i ögonen men jag gråter inte ohejdat längre. Jag minns henne med värme och glädje...men också smärta och förtvivlan. Smärta och förtvivlan hur cancer kan förstöra och plåga ihjäl en ung kropp. Inte ens 34 år fick hon fylla. Så grymt orättvist. Så mycket smärta och hopplöshet. 


Jag citerar från Lindas blogg några dagar innan hon drog sina sista andetag (bloggen i sin helhet HÄR

"INTE SÅ BRA BESKED

Tröttheten är fortfarande kvar, har lite svårt att hålla mig vaken och jag orkar knappt ta mig ur sängen. Men smärtan är något bättre nu än tidigare eftersom de har höjt dosen av mitt långtidsverkande smärtstillande, så idag har jag inte behövt ta en massa extra sprutor så det känns ju skönt.

Idag har jag träffat min läkare. Detta var ett besök som var inplanerat sedan innan, så min make var också här, men istället för att ses på mottagningen kom han upp hit till avdelningen istället. Som jag trodde, med tanke på hur jag mår, så var det inte så mycket positiva besked han hade att komma med. För att börja med det av beskeden som var bra så har jag ingen spridning till själva lungorna. Däremot påverkas min andning ändå pga vätska i magen och i lungsäckarna. Har även spridning till skelettet och det gör ju att det gör ont.

Det dåliga är att levern har blivit ganska mycket sämre det sista. Inte så dålig än att den sviktar, men utan någon fungerande behandling lär det hända förr eller senare. Mina levervärden är förhöjda (tror att de var de sämsta hittills). De är tydligen inte urdåliga, men börjar levern ge upp så kan de stiga ganska snabbt. Vätskan i buk och lungor kommer också pga levern. Tyvärr har den redan svullnat en del sedan jag tappades på vätska förra veckan. Även mjälten var i dåligt skick, men den kan man tydligen leva utan, så det är själva levern som är det mest kritiska just nu.

Det blir troligtvis ingen mer Xeloda-behandling, utan alternativet just nu är cellgifter via dropp varje vecka. Men om detta kommer fungera är svårt att säga. Vid det här laget har cancercellerna utsatts för så pass mycket tuffa gifter, så risken är rätt stor att behandlingen inte kommer hjälpa så mycket. Så det är lite beslut att ta ställning till. Utsätta kroppen för ännu mer gifter som inte har någon garanti alls för att de funkar... eller låta bli?!"


Jag kunde visst inte skriva detta utan att gråta / Maria 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar