8 dec. 2015

Hålla sig vaken

Jag gillar inte att skriva om sjukdomar här på bloggen och undviker det i det längsta. Men ville förklara varför jag inte skrivit på länge. Jag har inte orkat titta mer än 30 sekunder i taget. Nu är jag sjuk, riktigt sjuk. En "manlig influensa" som man känner sig döende i. Feber 39 grader och magsjuka den bakre vägen så där 40 gånger/dygn. Sen i lördags em har jag legat i sängen och bara sovit och sprungit till toaletten. Svettats så mannen har fått byta lakan medan jag legat i en hög på golvet. I går morse var jag i så dåligt skick att mannen inte ville åka till jobbet eftersom jag svimmade i badrummet. Han ville köra in mig för kontroll och dropp. Väldigt klokt eftersom jag på 1,5 dygn med feber och diaree (vilket otäckt ord det är!) fått i mig knappt 1 liter vätska. Nu var inte sjukvården så intresserade av att få in mig - konstigt :) Jag skulle vila och dricka vätskeersättning, avslagen Cola och näringslösning skedvis. Vila?

Jag hade 2 dygn som försvann när jag inte kunde hålla mig vaken (somnade med en isglass i sängen) så vila var väl det jag gjort. I dag är det plötsligt tisdag och jag orkar titta en stund. Har varit på nedervåningen för första gången sen i lördags. Jag som alltid är där nere utom när jag sover.

Det märkliga är att när man är så där sjuk så pågår ändå det vanliga livet runt omkring. Pojkarna går till skolan, Sofie till jobbet. Mannen tvättar, lagar mat och fixar och jag bara ligger där. Jag uppskattar verkligen att han stannade hemma igår och kom med dricka eller vad jag behövde. Idag är Sofie ledig och ser till mig. Jag har det bra.

I lördags när jag blev sjuk var mannen och Lillsonen på innebandy poolspel. När termometern visade över 39, efter några timmars sömn, fick jag sms:a Adam och Sofie som var hemma -Hjälp mig! Jag insåg att jag behövde alvedon och dricka men jag orkade inte stå upp men de hörde inte att jag ropade.

Då kom jag att tänka på min fina vän Linda. Hur sjuk hon var i slutet av sin cancer när hon låg hemma med hemsjukvård. Flera riktigt små barn. Så maktlös hon måste kännt sig. Jag visste att det går över.... Hon visste att det var slutet.

Nu ska jag inte skriva mer om sjukdomar här utan försöka återhämta mig. Det blir inga roliga juliga inlägg på några dagar. Inga filmer jag sett eller böcker jag läst för jag orkar inget.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar