31 mars 2011

Gråter

Om 20 minuter ska jag vara på mitt arbete. Tog en snabb titt i JP och då såg jag Lindas vackra ansikte på första sidan och mina tårar bara rinner. Ska jag aldrig mer få sitta ihop med Linda med varsin stor kamera i handen, knäppandes en massa bilder på våra barn?! Nej, inte här på jorden i alla fall.... Tomt! Ofattbart! Sorgen sliter i mitt hjärta. Hur ska inte Lindas kära make ha det då!?!?
En bild där himlens ljus lyser på pojkarna i gungan.... Josef och hans vän Vilmer. Jag är glad att jag tror på Gud just nu. Hur skulle det vara annars?! Om jag inte kunde lita på att hans ljus omger Linda.

Jag läser 2 Korintherbrevet 1:2...Om tröst och att ge tröst till andra. så upp det!

Ha en bra dag!

6 kommentarer:

  1. Ja det är så tragiskt det som hänt Linda. Tänker på er alla som vara nära Linda, särskilt på barnen, Lars och föräldrarna. Hoppas att Lars kan finna lite styrka i de små under den här svåra tiden. Lindas föräldrar har ju finaste Adam hos sig på veckorna så jag hoppas att det får de att orka leva vidare.

    Då ska jag kolla i JP.

    Kram Jeanette

    SvaraRadera
  2. Ja, jag vore ingenting om jag inte hade Gud att gå till, om jag inte hade Gud att tro på.

    SvaraRadera
  3. Hej! Hittade hit via Lindas blogg som jag följt sedan sommaren... Varma tankar till dig i sorgen.... "känner" ju bara linda via bloggen men hon verkade vara en så härligt positiv människa, och omtänksam - som när hon i sista inlägget för egen hand skrev att människor skulle sluta röka för att slippa syrgasslangen... Jag anar att er saknad är större än vad som går att förstå.

    varm hälsningar /Emelie

    SvaraRadera
  4. Det finns inga ord...så ledsen och ändå känner jag personligen ingen av er...
    Tron på Gud tröstar och förbön för familj och vänner är nog det bästa vi kan göra nu.
    kram från en gammal farmor Kia

    SvaraRadera
  5. Åh, jag hoppas så att hennes pojkar ändå har det bra, trots det fruktansvärt sorgliga som hänt, och att Lars får allt det stöd han behöver, att de mitt i allt det här ändå får ihop vardagen.
    Men fy så sorgligt, man ska inte planera begravning när man har småbarn och är så ung :(
    Krama hennes pojkar från mig.

    SvaraRadera
  6. Hej! Jag har också läst Lindas blogg så jag känner inte henne personligen, men jag saknar henne enormt mycket ändå! Så det måste vara fruktansvärt för er alla som stod henne nära! Det gick så fruktansvärt fort på slutet, kan tänka mig att det var mycket som blev osagt. Varma kramar till er alla, hoppas att Lindas familj hittar den kraften som det behövs för att fortsätta livet. Tänker så mycket på hennes fina barn!

    SvaraRadera