16 nov. 2009

Jag är ledsen...

En av mina vänner som jag beundrar och har som förebild, efter som hon är stark och positiv, har troligtvis inflammatorisk bröstcancer. Jag vill inte att det ska vara sant! Tänker att vårt telefonsamtal kanske var något jag drömt, men nej. Så orättvist. Hon har kämpat på tagit motgångar och vänt det till något bra. Nu flyter hennes liv på med bebis, sambo, djur, bonusson, bröllop, hus och ny bebis i magen och så detta. Jag gråter! Varför!?!

Jag tror på en god Gud så jag knäpper mina händer och ber. Det kan bara gå bra! Det kommer gå bra. Det måste det...

3 kommentarer:

  1. Jaa... det är verklige fruktasvärt :-( Känner inte hene som sagt, men är uppvuxen i samma håla o sådär...
    Men jag tror det går bra! Det känns så!

    SvaraRadera
  2. Usch, det är det värsta som finns. När någon i ens närhet blir allvarligt sjuk. Man känner sig så hemskt maktlös då.
    Hoppas allt ska gå bra för henne och det är bra att du finns där för henne när hon behöver prata.

    Kram Kram

    SvaraRadera
  3. Ja, det är så fruktansvärt att det inte kan vara sant, jag utgår iallafall från att hon klarar sig ur det. Hon är stark och har stort stöd omkring sig! Krama henne från mig när ni träffas! Jag är för långt bort :-(

    SvaraRadera